Gott nytt år

Jag vill bara tacka för ännu ett underbart år här på Tidningen FOTO! När man står här vid årets sista dag så kan det kännas både vemodigt, men även hoppfyllt. Jag brukar alltid försöka känna, äntligen ett nytt år :)) Det ska bli bra! Egentligen är det lite konstigt att det kan kännas lite vemodigt, för varenda dag är ju egentligen slutet för ännu en dag och Nyår, tja - det är bara en dag i mängden. Så, till alla er som förgyllt dagar för mig med era goa och rara rader. Ni har gett mig så oerhört mycket och det värmer massor i mitt hjärta! Ni har delat era tankar med mig och sporrat mig väldigt mycket! Jag har fått se era fantastiska bilder, funnit ännu fler fotosidor hos er och det finns dagar som jag satt mig ner och skulle skrivit en blogg, men hamnat hos er och sen förtrollats så utav det ni fångat med era kameror att tid och rum att skriva ett blogginlägg bara försvann.

Så kära läsare, jag vill önska er alla ett underbart 2014 och tacka för ett fantastiskt 2013! ~ Ok, Lloyd vill också säga något här..., alltid ska han härmas ;) Han vill tacka er alla för att ni alltid säger så gosiga saker om honom, och därför bjuda på en bild som jag tog någon dag innan Julafton då han låg och väntade på sina julklappar - han har lite dåligt tålamod om jag säger så :)

/Tammy

Himmelsblå

Jag borde förstås uppdatera min blogg med lite höstbilder?! Men, när jag satte mig ner här framför min dator och öppna lite fotomappar, så kände jag - Näääää, jag vill inte :) Jag vill inte alls uppdatera med höst. Jag menar, höst får nu ju se överallt på andra ställen, och jag och höst....? Hur fungerar det? Inte så bra :) Men tro mig gott folk, jag kämpar för att tycka om den, ni har hjälpt mig massor. Och kanske, bara kanske blir det någon höstbild här hos mig också. Och, faktum är att några av dessa bilder i detta inlägg är faktiskt tagna i höst :)

För att återgå till dessa ljuvliga ljusblå blommor - Linblommor! Jag stod en dag på ICA och skulle köpa lite linser och medan jag stod där bland fröer, nötter, linser och annat spännande, föll min blick på en påse med LINFRÖ. Aaaah, plötsligt såg jag framför mig fält, stora öppna fält som lyste himmelsblått. Och som vanligt hamna jag i någon annan värld där jag stod vid hälsokosthyllorna med fröer, linser och framför mig såg jag nu - solrosor, lin och pumpor, ja alla de fröer som låg där kunde jag nu framför mig se blomma för fullt. Om jag skulle ta och köpa en påse linfrö och slänga ut i den där tråkiga ena rabatten jag har? Jag hade en speciell rabatt som jag tyvärr inte fick ha ifred för en viss hund. Jag sådde fröer och ville ha vilda blommor. Han grävde ner ben, leksaker och sen grävde rävarna upp allt som min kära hund grävt ner. Den rabatten såg hemsk ut och jag hade gett upp om att plantera något nytt där igen i år, utan tänkte att nu får det se ut som det gör där. Tills jag hamna bland linfröna. 7 kr kostade en stor påse och jag åkte hem och slängde ut allt i rabatten, och tänkte - vill något komma upp, så blir jag glad, men vill de inte göra det, så förstår jag det mycket väl också :)

Om det kom upp något? :) Jaaaaaaaaa, det blommade och blommade och blommade och jag har sällan sett en sådan underbar rabatt!



Och det blommade enda tills vi fick den där stormen/orkanen, då försvann nästan alla blommor, men i helgen såg jag faktiskt några små söta blå blommor som blommade igen. Men nu är alla stänglarna fyllda med små linfrön, och även om det inte längre blommar - så är det faktiskt vackra ändå.

Fjärilarna älskade dom. Humlorna, likaså och nyckelpigorna, tja dom gillade dom lika mycket. Och en massa andra insekter drogs till dessa himmelsblå blommor och förgyllde verkligen dagarna. Jag har använt ett gammalt objektiv från 50-talet till dessa bilder och om ni tycker dom ser lite softa ut, så beror det på objektivet. Jag älskar de defekter äldre objektiv ger, så det blir väldigt ofta jag fotar med dom. Dom är svåra att få skärpa med och skärpan är minimal om man som jag avvänder korta skärpedjup. Men jag gillar ju det där!

Skärpa eller oskärpa, tja allt är en smaksak - för min del handlar foto om en helhet, en känsla jag vill fånga.

Äldre objektiv kommer jag återkomma igen till, då de ligger mig varmt om hjärtat. Man är väl underlig antar jag, när alla andra vill ha de senaste objektivet - så vill jag ha det äldsta, med flest defekter :)

Var rädda om er!
/Tammy

Konsten att gå på vatten

Om man som jag har en Newfoundlandshund som avskyr värme, och som alltid hittar vatten att bada i - om det så gäller en vattenpöl, träsk, hav eller som i detta fall som det handlar om idag, en bäck - så får man fota där :) Och nej, jag gnäller inte - jag föredrar liksom han, vatten i alla dess former - även om jag i motsats till honom - älskar värme! Jag älskar honom mer än allt och vill vara med honom varenda ledig stund jag har, om det så innebär att jag ska ligga i en vattenpöl, så får det också gå - bara vi har kul :) Och när det är så där varmt är det faktiskt jätteskönt att sätta sig i en bäck! I denna bäck kryllar det av små söta fiskar, kräftor och massor av skräddare för att inte glömma alla fantastiska trollsländor som surrar omkring en, så det är ingen dum idé alls att sitta där. Faktum är, att man kan ännu nu i slutet av oktober faktiskt fota skräddare, dom är fortfarande kvar. Några av dessa bilderna är tagna nu och någon är från i somras.

Kanske är det inte så mycket skräddarna som lockar mig egentligen, utan snarare vattenytan! Ytan fullständigt förtrollar mig och jag fyller mitt minneskort väldigt fort kan jag säga och det spelar ingen roll hur många gånger jag än är där, varenda gång går jag hem med ett fyllt minneskort - så himla fascinerande är det för mig iaf att vara där. ~ Jag har fått en del frågor från folk som sett mina skräddarbilder som frågat - Hur får jag till färgen i bilderna? Mycket enkelt - det är färgerna omkring som ger ytan dess färg :) På våren när allt slår ut, så reflekteras bladens vackra gröna färg i ytan och när ljuset sen träffar ytan så uppstår en giftigt grön magiskt färg :) Men här har jag även bilder i blått. Den blå färgen kommer från - just det, himmeln :) Blå himmel med vita söta moln, ger blåvita bilder, och det grå som speglas i en del av dom, är de dagar då även grå moln finns i himmeln. Vid regn får man läckra metalliska färger, så det spelar ingen roll vid vilken tid man fotar dessa, för det blir alltid lika spännande nyanser. Och när skräddarna tar några benspark, så blir det ljuvliga rörelser i vattnet. Eller om man har en hund som råkar simma förbi ;)

En dag då jag satt och tittade på mina bilder i datorn så såg jag några spännande typer där - såg ut som aliens :) Det var skräddare i oskärpa och det är riktigt kul att se på dom, för dom ser faktiskt olika ut, beroendes på var i deras simrörelse de befinner sig. Här är iaf några av de bilderna.

Här försökte jag få med solens strålar i denna bild - har ju som sagt en förkärlek för solen och solens ljuvliga strålar som värmer så gott och jag vågar knappt tänka på att det är höst, så jag tar helt enkelt och hoppar över den biten ;)

Som sagt, det är fantastiskt kul och fota skräddare, eller vattenytan och fast jag gjort det nu i några år - så är det lika spännande varje gång! Så bege ert till en bäck, vattendrag, en Å eller där det finns vatten som flyter och lägg er sedan ner vid kanten eller gärna i vattnet och magi kommer uppstå i er kamera. Det spelar som sagt ingen roll om vädret är dåligt, det blir kalas ändå. Alla bilderna här ovan är fotade med en Canon 5D Mark II, samt Canons 100 -2,8 och det går även bra med andra objektiv. Har testat med 70 -200 och 50 mm och det gick lika bra.

Var rädda om er!
/Tammy

I Ekoxarnas värld

Det var en sådan där varm och skön sommardag då jag satt på mitt jobb och längtade tills jag fick springa ut därifrån. Inte för att jag vantrivs på mitt jobb, tvärtom. Jag har nog världens bästa jobb och goaste kollegor! Men ut ville jag ändå :) Frågan var; vad skulle jag göra? Jag ville ALLT!! Jag ville göra allt på en och samma gång. Jag ville mest av allt bada, för det var så varmt och bara tanken på att dyka ner under ytan och känna havet prata med mig, - jo, för havet pratar med mig - finns ingen som pratar så underbart som havet gör :) Det fyllde mig med än mer längtan. Men, jag ville så mycket mer, jag ville fota rapsfälten, vallmofält, jag ville fota fjärilar, nyckelpigor, grodorna, åååh jag ville vara överallt. Och så var det min innerliga längtan efter att få besöka Ekoxarna, men tanken på att åka inåt landet när man kunde ligga i ett blått svalkande hav, kändes dock ej så lockande. Min telefon ringer. Det är min syrra som ringer och undrar om vi ska göra något efter jobbet? Ska vi bada frågar hon och jag säger jaaaaaa :) Men så avbryter jag mig och säger - jag vill sååå gärna hälsa på hos ekoxarna. - Men, tycker du inte det är lite väl varmt idag för det, Tammy? Jo, det tycker jag och vi bestämmer oss för att bada först och sen se om vi kan se någon söt ekoxe :)

När jag besöker Ekoxarna i deras vackra värld fylls jag av ödmjukhet inför denna fredliga gigant. För även om de ryker ihop och brottas några sekunder, så är det en oerhört fredlig insekt. Jag fulls även av vemod, det kan inte hjälpas, men alltid fyller det mig med vemod när jag lämnar dom. Vetskapen att de tagit dom mellan 5 - 7 år att bli en fullvuxen ekoxe och sen endast få leva livet i några ynka veckor känns så orättvist. Så lång tid det tog för att bli sådär vacker, och så snabbt ljuset sen slocknar - gör att jag varje gång berättar för dom hur mycket jag beundrar dom, - hur värdefulla dom är för mig. JA, jag vet att de struntar högaktningsfullt i mig, men jag måste få säga det. Tramsigt va? :) Men dom betyder så mycket för mig och egentligen vet jag inte varför dom har sådan stor plats i mitt hjärta. Men så har det varit sen jag var barn. Det är ungefär som när jag sätter mig i kohagen och bara sitter där helt stilla och efter ett tag är jag omringad av gosiga kossor som försiktigt kollar in mig. Och minsta lilla rörelse, och de hoppar tillbaks några steg. Dessa enorma stora djur, så tunga och fina, som hur lätt som helst hade kunnat springa ihjäl mig, men istället så är dom så försiktiga och mjuka. Det bästa är när man sitter med huvudet böjt ner och när man känner hur någon kossa luktar en i nacken, ahhh - då fylls jag av den där enorma kärleken och vill bara rusa upp och krama om, men det vill ju inte dom - tyvärr :)

Nu ska jag inte prata om kossor utan om ekoxar. Självklart besöker jag ekoxarna fler dagar och jag missar återigen i år att få en bra bild när de flyger och jag retar nästan ihjäl mig. Jo, jag fick i år igen, men inget bra. Inget jag är nöjd med. Men nästa år, då ska jag vara mer redo :)

Det är ju egentligen konstigt, för hur redo man ibland än er, så missar man.... I år hade jag bästa möjligheten, och när då en ekoxe flög alldeles underbar runt mitt huvud och lät som en helikopter, så blev jag fullständigt trollbunden och sa bara - Åååh gud så vacker, åååh så underbart, nämen söta lilla goa varelse - du är det finaste i världen!! VA? Arggggh!! När ekoxen sedan kraschlandade en bit ifrån mig, kom jag snabbt på fötter och bara stod där och hoppade och började nästan slå mig själv för att jag inte hade fotat, bara för att jag blev helt trollbunden av det jag såg och det är mitt största problem när jag fotar. Detta händer mig så ofta - när något väl händer som jag suttit och väntat på, så missar jag det för jag blir förtrollad! :)

Det var lite från en ljuvlig kväll hos världens finaste ekoxar! Var rädda om er och våra vackra djur! /Tammy

När det inte är vackert längre

Det var en sådan där varm och het sommardag då jag satt på baksidan av huset i en solstol och försökte reda ut mitt trassliga hår. Efter en heldag på stranden med mycket bad hade håret förvandlats till något som mest liknade trasselsudd. Medan jag satt där föll min blick på alla insekterna som vandrade fram och tillbaks över stenplattorna. Dom verkar alla veta exakt vart de är på väg, med bestämda steg skyndar de fram och tillbaks över plattorna. En del myror kommer bärandes med någon död insekt de funnit och jag funderar för mig själv, om myran skulle uppskatta om jag hjälpte honom bära hans fynd? Men å andra sidan - hur ska jag veta vart han är på väg? Nej, det går ju inte :) Min blick fastnar på en annan myra som kommer bärandes på sin kompis, som ser väldigt död ut. Men han kanske bara är skadad? Jag ser hur några andra myror rusar fram och hjälper till. Är det ambulanssjukvårdarna i myrvärlden mån tro? Ja, det är verkligen fascinerande att följa de där små liven!

En dag så står jag iaf där och försöker fånga insekternas flykt, kamp? jakt? liv eller vad jag nu ska kalla det jag känner? När jag hör en bil stanna på uppfarten. En vän är på väg hem till mig, och han är inte bara min vän, utan även min kollega sen minst 15 år tillbaks, och han står mig väldigt nära. Ibland undrar jag hur han orkar med mig? :) Tack ! Nåväl, jag hör hans bil stanna, jag hör hur han går fram till grinden och jag känner mycket väl att han står där... MEN, jag är fullt upptagen med att försöka fånga en myra som springer över stenplattorna och där står jag framåtlutad med kameran riktat rakt ner i stenplattor...! - Vad gör du nu, Tammy? Säger han och ler. - Jag fotar en myra som springer över gången, jag försöker fånga hans flykt genom livet, hans värld, hans själ och jag försöker allt vad jag kan att hitta orden och samtidigt andas då jag tydligen håller andan då jag fotar :) Jag visar min vän displayen i kameran, så han kan få se :) Han tittar på mig, hans blick letar i mina ögon efter ett tecken att jag skämtar... Han lyfter sin hand mot min panna, och innan jag hinner reagera, drar han den åt sig som om han bränt sig och utbrister; -Aj som f-n!! :) Nu är det illa Tammy, nu är det mycket illa med dig :) Det där var det absolut fulaste jag sett säger han och vrålskrattar! Jag tjuter av skratt :) här står jag och kämpar och kan inte andas och så har han mage att berätta för mig hur dåliga mina bilder är, och JAAAAAA - jag förstår mycket väl, jag tror mig veta exakt vad han känner nu - men han förstår ju inte:) Han är nu helt övertygad om att jag skämtar med de bilder jag visade, och då jag skrattar så övertygar jag inte honom precis - men hur ska jag förklara att jag inte skämtar? :) - Varför fotar du inte myrorna i skogen som du brukar göra säger han, medan han försöker resa sig upp då Lloyd bestämt sig för att brotta ner honom.. -Därför att nu är jag här, svarar jag medan jag skrattar. -Du gillar väl bilder på Lejon, Tigrar, vargar, och Björnar som är fångade med lång slutartid? Nå, vad är skillnaden frågar jag? Jag har inga vargar och Lejon att fota, jag har en myra och så faller jag ihop i skratt igen då jag själv hör hur patetiskt det låter och han ruskar bara på huvudet åt mig, helt övertygad om att jag är komplett galen. Jag skyndar mig att säga - Om du bara visste hur himla svårt det är att fånga en myra med lång slutartid och ändå försöka få den lite skarp, att fånga hans liv, han själ - ett lejon är ju en baggis i jämförelse och så tjuter jag av skratt igen för det räcker att jag tittar på min vän, så ser jag att det är inte lönt, han är nu helt övertygad om att jag skojar och är komplett galen :) -Lloyd, hugg i, ta för dig och gör din matte stolt nu, säger jag åt min hund som äntligen brottat ner min elaka kollega ;) Ser ni den söta lilla pigans vinge som sticker ut där bak? Jag tycker hon är så go!

Canon 5D Mark II + Canon 100 - 2,8 - ISO 200 - S 1/16 s - B 5,6

För att hoppa till en annan dag i somras då jag ännu en gång blev förklarad som galen av mina nära och kära :) Jag stod mitt på gatan, på asfalten och försökte fånga en nyckelpiga. Jag hör mycket väl att det kommer någon gåendes. jag hör hur de stannar till, men dom säger inget. Och jag vet att jag är nu mycket oförskämd som inte ens lyfter på mitt huvud och säger hej, jag vet att dom tycker att jag är en mycket konstig människa :) jag är fullt koncentrerad på att försöka fånga pigans väg och jag har bara en chans, sen är hon borta. Jag kan nästan känna hur grannarna eller vem det nu var som stannade och tittade, själva tittar ner i asfalten och inget ser, blir absolut övertygad om att jag är tokig :) Inne i min trädgård ska vi grilla, och en annan väldigt nära vän till mig öppnar köksfönstret för att kalla på mig. - Tammy, vad håller du på med?? Du beter dig ju helt rubbat där ute och så skrattar han! Tja, det är inte lönt att förklara ens, känner jag och då nyckelpigan redan försvunnit tar jag och går in. Jag laddar över mina bilder i datorn och så kallar jag på min vän och säger. Du undrade vad jag gjorde där ute på gatan? Jag fotade det här och så visar jag mina bilder och svaret jag får är inte nådigt ;)

Canon 5D Mark II + Canon 100 - 2,8 - ISO 100 - S 1/21 s - B 8

- Men snälla Tammy, du kan väl ändå inte mena allvar? De få orden räcker för att jag ska falla ihop i vrålgarv :) Min vän pratar med mig och säger: -Tammy, allvar nu! Du som kan ta så fina bilder! Du som tagit så underbara bilder på nyckelpigor som flyger, på myror i skogen, på grodor som skrattar, du kan väl ändå inte mena allvar med det här? Det är ju rena skitbilderna , rent ut sagt! Alltså, du har faktiskt nu flippat fullständigt ut, ingen Tammy kommer gilla dessa bilder, ingen! Jag säger det för att jag vill dig väl. Du beter dig nu som andra konstnärer, dom är bra i början, sedan flippar de fullständigt ut. Du har ju själv sagt så Tammy, minns du den där kända konstnären som du jobbade hos, (lämnar namnet ute på konstnären) Du berättade ju själv att du sagt åt honom att du tyckte hans bilder var sinnesjuka, att du gillat dom i början tills han flippade ut. Du har hamnat där själv nu, titta säger min vän och visar mig mina bilder på datorn, detta är sinnesjukt! :)

Canon 5D Mark II + Canon 100 - 2,8 - ISO 400 - S 1/16 s - B 5,6

Jag förklarar eller jag försöker förklara utan att skratta :) att jag är helt enig med mina vänner att dom inte förstår, men själv älskar jag att leka, att utmana mig själv. Jag säger: - Jag kan gå ut i trädgården nu direkt och ta en bild på en blomma eller vad du vill och få den att bli vacker! Jag kan gå ut och fota en nyckelpiga som flyger och säkert få den skarp. Men, jag kan inte gå ut och fånga en myra på vägen och fånga hans själ, hans flykt, att få honom i tillräcklig skärpa med lång slutartid - utan jag måste ta flera bilder, jag måste öva, jag blir UTMANAD och det är ju det som är det roliga förklarar jag. Att det är svårt! Att jag inte kan. Min vän svarar att han tror sig förstå vad jag menar.

Canon 5D Mark II + Canon 100 - 2,8 - ISO 100 - S 1/6 s - B 11

Ingen av mina nära vänner fotograferar, förutom min syster och en annan vän i Värmland. Jo, lite grann då och då fotar dom, och jag förstår vad dom menar och jag värdesätter deras ärlighet och omtanke, men när jag ställer motfrågor - Vill du spela tennis med någon som inte kan fånga bollen ens? Nä, jag tänkte väl det? Du måste utmanas! :)

Canon 5D Mark II + Canon 100 - 2,8 - ISO 100 - S 1/10 s - B 5,6

Så kommer då min syster hem till mig och jag står där igen, framåtlutad och fotar och hon frågar - vad fotar du? Jag visar henne och hon hon vrålar - Wow va coolt och så fotar hon med :) För att i nästa sekund fångas av skuggorna av insekterna som blir jättelika i den sena solen. Ahh, det är skönt att det finns fler galna :)

Canon 5D Mark II + Canon 100 - 2,8 - ISO 100 - S 1/ 12 s - B 8

Det är inte lätt att vara tvilling, fråga mig! Men frågan är om inte det är tuffare att vara tvilling med en Myra? :) Den här bilden visar hur knäppt det kan bli med lång slutartid och någon som rusar fram i 190, det blev en dubbelskugga på myran.

Canon 5D Mark II + Canon 100 - 2,8 - ISO 100 - S 1/12 s - B 9

Ja, t.o.m på stranden försöker jag ibland fånga de söta små rubinerna med lång slutartid, här fotad i sanden.

Canon 5D Mark II + Canon 100 - 2,8 - ISO 100 - S 1/6 s - B 32

Kom ihåg att alltid fota för din egen skull. Vad just du vill fånga. Inte vad andra kan tänkas tycka om. Jämför dig aldrig med andra, för du är unik och det finns bara en utav dig! Jag älskar mina nära, och skulle aldrig våga skriva ut hur dåliga dom tycker att mina bilder är, om det inte vore för att jag älskar dom och för att jag vet att dom aldrig skulle säga något som skadar mig, utan vi skrattar ihop och tro mig, jag vet exakt vad dom menar :) Och dom tycker ju faktiskt om några av mina bilder...., ännu ;) Och vem vet, en dag kanske de tycker om dessa också :)
/Tammy

Älskade sommar - Lämna mig aldrig

Ja, vad ska jag säga? Vad kan jag säga? Jag är obotligt förälskad i sommaren :) Jag älskar värmen, jag älskar t.o.m hettan som knockar omkull en - jag är antagligen fullkomligt galen :) Jaaa, för sjutton, visst har även sommaren sina moln! Men allt det vackra, allt det sköna - livet om sommaren, ja, det överträffar de lilla som är negativt. För visst tycker även jag att de dagar då det stått rent still, inte en vindpust har fläktat - dagar då man har känt hur hjärnan liksom blir till sirap, varit en smula påfrestande, ändå så älskar jag det - och då är man väl galen? ;)

Häromdan, så satte jag mig ner för att ladda ner från minneskortet. Det är väl ungefär det lilla man suttit vid datorn den senaste tiden, för att tömma sitt minneskort? ;) Men, medan jag ändå tömde mitt minneskort, så läste jag kvällspressen på nätet, och jag ger väl inte så mycket för de där nyheterna precis, är mest "extrem värme" " monsterväder" "ryssvärme" och en massa varningar och hot och där under en av dessa extrema nyheter kunde man läsa om hettan som sköljde över oss, och under kunde folk kommentera! " Vi Svenskar är inte byggda för att klara denna värme" "Tusentals människor dör" " FRUKTANSVÄRT, som att leva i en glasburk" "Längtar efter hösten, med hög luft, klarblå himmel" O.s.v...... Det var mest klagomål, m.a.o :)

Ursäkta mig för tusan, men jag är inte byggd för kylan. Hur många människor dör varje år i extrem kyla? Klar hög luft, med blå himmel? Hallå där!!! :) När då?? En dag på flera veckor? De andra dagarna då? Luft som stinker vedeldning! Fukt, mörker ååååh gud, detta eviga mörker som väntar, fyyyy farao ;) Och det värsta är väl att det pågår såååå länge!! Det är som en mörk låda man tvingas leva i månad efter månad, ja ni hör va? Jag är verkligen inte byggd för höst och vinter :) Nämen allvar, jag kan också tycka om en del höstdagar, ni vet dom där med klar hög luft ;) Men, får man lov att älska sommaren? Tack snälla, då gör jag det! Nu ska jag vara lite schysst och berätta nackdelar med sommaren, bra va? Skojar lite med er..., men ok - Fästingar, fyyyyy!! Dom finns iaf inte på vinter, kanske skäl nog för mig att inse hur vacker vintern är? Hmm.., jag måste skärpa mig! Jo, faktum är att jag lider, jag lider massor med alla de som inte tål värme!! Och det gör även att jag många dagar önskar att det skulle vara snöstorm, för när man ser att någon har det svårt med hettan, så gör det att det förlorar sin skönhet så klart.

Men, om man kan göra det lite lättare, så gör vi det! Jag har t.ex. en hund som hatar värme, och tro mig - det är inte alltid så lätt att hålla världen sval omkring honom, det är m.a.o. ett svettigt jobb, sommaren lång :) Så, var är jag? Jo, jag är i havet!! Och det har inte gått en enda dag då jag inte badat, förlåt - nu sa jag fel, det har visst varit en dag då jag hoppa över det, och det beror på att jag var lite rädd för algblomningen och vill inte att min hund ska bli sjuk av det. Förvisso såg ytan fin ut, men min skarpa blick såg minsann att vattnet ej var helt klart en dag! Och gissa hur hemskt den dagen blev? Det var då vattenslangen åkte fram, och voila! Livet blev genast lättare igen :) Nog snackat för min del, ursäkta allt svammel - men min hjärna är inställd på sommartid, tja, året runt faktiskt :) Den här vyn är väl den som mest synts på min himmel, de senaste veckorna - lite lagom suddigt och glittrigt!

Tagen med ett Canon 100 - 2,8 - lång slutartid, fråga om ni undrar. Och sen bara panorerat. Sen behövs hetta, värme och massor av bad och en stor portion kärlek för havet, alltså, inget märkvärdigt alls, bara en utflippad sommarvy! Massor av vackra vågor har gjort att jag fått härliga sovstunder där på stranden :)

Tja, även denna tagen med makro och inget annat, inget stativ eller andra finesser! Ja, det blir som sagt lite strandbilder, för jag är inne i en av strandbildsmapparna :) Söta fjärilar som kramar om alla de söta blommorna, kan man bli annat än lycklig av att se hav och små söta fjärilar?

Hoppsan, här har vi en vrålsnygg kille visst :) Mitt strandragg? Näää, men min älskade vovve som älskar att ligga dagarna lång vid havet och sen badar man lite mellan varven, resten av tiden ligger han och vrålstirrar ut folk och andra små söta vovvar. Alltså, denna hund kan ligga och vrålstirra timme efter timme på andra, han är en extremt bra badvakt :) Och råkar jag lägga mig lite framför honom för att ta en bild, blir han irriterad för att jag skymmer hans vy och då reser han sig bestämt och flyttar sig en bit bort, och med en djup suck lägger han sig ner till rätta för att sen fortsätta vrålstirra ut andra och ge mig en irriterad blick :)

Canon 100- 2,8 + Sand i mungiporna och över alla mattes saker :) Neeeej, nu får vi faktiskt hoppa över till en annan fotomapp, annars blir det mest bilder på min skatt :) Äsch, några till tål ni? Får ta dom lite längre ner :) Vad har jag mer fotat? Jo, jag har fotat lite, även om jag mest varit i det blå! Sommarängar, ååååh är det inte underbart? Dessa ängar man bara kan sätta sig ner i och försvinna bortom tid och rum och bara ligga där och titta upp mot den vackra blå himmeln, jag fullkomligt älskar sommarängar. Allt detta liv, allt lever, allt är så mycket vackrare helt enkelt. En äng full av vallmo, blåklint, kamomill - tja, då är man väl ändå i sjunde himlen som får sitta där?

Här är en annan som påminner om den första bilden, blåklint som dansar en dans med vallmo och prästkragar och jag försvinner helt bort, mina ögon gråter av lycka och min själ blir lika lyrisk som humlorna som brummar omkring oss :)

På den översta och denna bild zoomar jag in, för att sen fokusera ut, eller backa lite med kameran. Jag har fått en del mail från folk som undrar hur jag gör, och det är inget konstigt alls. Man ska bara se till att inte få skärpa :))) Lätt som en plätt! Och där i sökaren ser man när vyn känns bra, jag vill ha den lite målande känslan, en dröm för ögonen, iaf för mina ögon. Äsch, det där blev luddigt, men vet inte hur jag ska skriva :) Och det bästa är att det går bra med vilket objektiv som helst. Makro, vidvinkel eller tele har jag testat och det går bra med alla.

Ahhh, pionerna stod och dansande soldansen många dagar och vem kan låta bli att INTE fota dom? Men som vanligt snöade jag iväg och försökte få till något annat :) Men det ni ser gott folk är faktiskt två pioner - tja, bara som en liten förklaring om någon undrar om jag fått mycket taskig syn? :) Solsting kanske?

Här är en vild sommaräng och jag hade kunnat vara där för alltid om det inte vore för att trollsländorna lockade mig lite längre bort! Här har jag gjort i princip samma sak, försökt få fram en målande känsla av ängen.

Den här snyggingen sjunger så vackra sånger för mig varje kväll att jag faktiskt lider av sömnbrist, det är nämligen helt omöjligt att sova när gräshopporna bestämt sig för att bilda sånggrupp med vårtbitarna, det är sååååå vackert att änglarna sjunger :)

Just det, trollsländorna, dom kan man fota även om det är hett ute, för man är nämligen i eller vid vatten, perfekt :) När dom leker är det jättekul att få vara där och betrakta dom. Och de svävar i hundratals över vattenytan, men om solen går i moln, försvinner de på några sekunder och sitter helt stilla i vassen och väntar tills solen kommer fram igen och då börjar dom leka direkt igen. Så, man måste ju få säga att det är fler som älskar värmen? ;)

Här leker en hane och hona. Hanen skimrar i turkosfärgad nyanser och honan är mest gröngul. När de lekt klart, drar honan med hjälp av sjögräs- stjälkar ner sig i vattnet och där nere lägger hon sina ägg.

Här är en annan vinkel på honan när hon börjat dra ner sig under ytan, inte helt lätt då hanarna ibland fångar upp henne. Plus att vattnet rör sig med ganska kraftig ström.

Haha, vem fanns i denna mapp också, om inte söta lilla vännen - ahhh, han är gudago denna söta varelse! Just denna kväll så låg jag på trädäcket och väntade på att grillen skulle bli varm och då hör jag prasslet, och jag vet att det är han eller någon i hans familj - så jag tog bara och vinkla kameran, och staket och allt som var i vägen gjorde att jag endast fick till en litet glapp där och då tog jag denna bild. Han låtsas på denna bild att han inte tittar på mig, men jag vet bättre - han undrade såååå vad jag höll på med :)

Ett bra tips om det är för varmt ute, är att sätta sig under en prästkrage - japp, det har jag lärt mig av myrorna iaf :) Se, så kloka dom är!

Om vi skulle avsluta här med att återvända till stranden? Sen ska jag ta och gå ut för nu har solen kommit tillbaks, blev lite rädd där ett tag att fröken sol fått för många klagomål och övergivit oss, men nu skiner hon igen :)

Och så äntligen några bilder på han som får mitt hjärta att svämma över ♥ Här på en strand då jag leta efter stenar, jag älskar stenar som är formade av havet!

Här har han intagit min handduk som ni kan se :) Inget ovanligt, men jag begriper verkligen inte varför han envisas med att lägga sig på min handduk? Han är dyngsur och full av sand och jag är alltid sandig och alla mina saker är sandiga, men vad gör väl det? Jag flyttar mig helt enkelt ut i sanden så kan han ligga där ;)

En typiskt Lloyd position, han VRÅLSTIRRAR på några andra som ligger långt borta och kan inte släppa dom med blicken och så kan han ligga eller sitta i timmar :)

Här på denna bilden hade jag faktiskt byggt ett sandslott, eller en skön säng åt mig själv, men han tog över den direkt :)

Om solen är väldigt het, så brukar jag lägga en våt handduk över hans huvud, även om vi nyss badat - men det är bara för att han blir så varm på huvudet och jag vill gärna inte att han ska få solsting - det räcker att jag har det :)

Mellan varven kan han resa sig upp och kisa mot solen, som om han tycker att det är en förfärligt stark lampa ;) Sen badar han direkt efteråt, smart vovve!

Nu ska jag nog avsluta detta inlägg och så ses vi snart igen, med fler sommarbilder :) Och jag önskar er alla en underbar fortsättning på sommaren, och var rädda om er! Och glöm inte bort, en kall handduk mitt på hjässan gör susen :)
/Tammy