tisdag 27 november 2012

Minnen från en sensommardag

Jag sitter på en äng..., det droppar vatten från mitt blöta hår nerför min rygg! Jag har stunden innan varit och badat i havet och jag minns precis vad jag tänkte då jag satt där: nämligen att jag måste försöka minnas denna underbara, varma sensommardag, just denna stund då jag sitter där då vattnet droppar nerför ryggen och solen som värmer så gott på ryggen, - jag ska försöka hålla kvar denna stund så länge jag kan i hjärtat... Jag kan minnas när jag stunden tidigare simmade i havet och dök ner under ytan och där hörde havets tystnad, - hur jag där under ytan kände att jag ville så mycket mer, - jag ville vara kvar på stranden till solen gick ner, samtidigt som jag ville vara på ängen och se fjärilarna flyga så lätt omkring och leka med vinden.

Jag ville helt enkelt vara på alla ställen samtidigt, för att ta in så mycket som möjligt, - för att hinna njuta av så mycket som möjligt och jag minns hur jag funderade på att ämna denna kväll på stranden och morgondagen åt ängen.... :) Nu blev det inte så, eftersom jag inte kunde vänta tills morgondagen, fick det bli ängen efter badet! Så där satt jag då på ängen och sa till mig själv - glöm aldrig denna dag! Ta fram denna dag när mörkret känns övermäktigt och sådär galet kvävande. Och så kom denna dag. Och det är ju en himla tur att man kan öppna sin dator och få se lite sol och ljus :)


När jag kom hem från jobbet, så tog jag helt enkelt och öppna lite fotomappar och äntligen lyser solen igen :) Här är några bilder från denna dag på ängen..




 När gräset färgas i vetets alla varma nyanser och då solen är sådär varm och go, då kan man bara bli varm i själen helt enkelt.



Sakta sänker sig solen för dagen och här är en liten spindel som spinner sitt nät och säkert hoppas han på stor fångst.., jag försökte här fånga hans verk som spela i solens strålar.


Minns ni dom varma kvällarna då solen sakta sänker sig och livet känns sådär mjukt och snällt?


En syrsa sitter en bit ifrån mig och jag ser hur han tittar på mig med nyfiken blick, jag kan inte låta bli att le åt hans söta uppsyn :) När jag närmar mig honom, gömmer han sitt goa lilla ansikte bakom ljungens blommor och jag är övertygad om att han håller andan....., och att han hoppas på att jag inte sett honom ;) När jag drar mig lite därifrån, tittar han fram igen och våra ögon möts och jag känner hur kärlek till denna lilla varelse rusar från mitt hjärta och får mig att le stort åt denna urgoa lilla vän som berikade min stund där hos honom.


Tänk att få somna in för natten i en uppvärmd blåklocka! Det ni, det är livet!


Önskar er alla en underbar fortsättning på denna vecka...., och om livet känns lite mörkt, ta fram de där vackra minnena som en gång gjorde er så glada, och minns känslan...., minns hur du kände dig då, för snart skiner solen igen. Alla bilderna är tagna med en Canon 5D Mark II och med Canons 100-2,8 skriver inte ner tider och bländarvärden denna gång, då dessa bilder inte är tagna för att varken se drömmande eller målande ut . Så inga långa slutartider eller lek med gråfilter eller att kameran fått sig en smäll :)
 /Tammy

söndag 11 november 2012

Med en känsla av vemod

Måla honom ljus..., ropar mitt inre till mig när jag kör den vackra vägen fram som är pyntad med Herr Höst's kostym.. Fånga skirheten, ljuset, överexponera honom - exponera ut honom, dränk honom i ljus så som han kväver dig med sitt mörker.. Jag stannar min bil, och jag ler åt hans skönhet - hans förtrollande skönhet som varje år försöker locka mig att tycka om honom, och just som jag börjar falla för hans skönhet, sparkar han undan mina ben och allt som återstår är ett fuktigt kallt mörker som aldrig verkar ta slut.

Canon 5D Mark II - Canon 70 - 200 - S 32s - B 32 - ISO 100